• ”Man behöver USB-C! Hör du inte vad jag säger, pojk?”
• ”Vad pratar du om egentligen? Vad vet du om det egentligen? Jag arbetar ju för fan med såna här saker och jag vet när en USB-C behövs. Detta är inte ett sådant läge. Lyssna på vad jag säger istället!”

Detta var konversationen som mötte mig när jag klev in genom dörren hos mina föräldrar. VI möts alltid på söndagskvällar och äter middag ihop. Jag, mina föräldrar och mina syskon. Det har varit en tradition under lång tid. Det var inte första gången jag möttes av ett gräl mellan min storebror och min mamma när jag klev in. Däremot var det nog första gången bråket handlade om USB-C. 

Jag ska tillägga att det, den hårda tonen till trots, inte finns något agg däremellan. De bara pratar så med varandra och det är högt i tak. USB-C handlade det om den här gången. Nästa gång kommer det att vara något annat. Kanske vilka grythandskar som är bäst eller vilket år vi var på Gotland första gången med familjen. Man vet aldrig riktigt, men USB-C var det i alla fall nu och det hördes längs hela gatan.

Pappa mötte mig i hallen och nickade försynt. ”Ja, jo, vad heter det.. De har en liten diskussion om USB-C. Mamma har ju köpt en ny dator och hon vet inte riktigt hur den ska laddas. Det följde inte med någon sladd så nu funderar de på vilken som ska köpas.”

Jag kan inte förstå hur det där kunde bli en diskussion från första början. Det är väl bara att titta på hålet där man ska sätta i sladden. Hur svårt skulle det vara egentligen? Nog för att min familj är oteknisk men det var ju bara att se efter. Behövdes USB-C eller inte?

Jag hängde av mig min kappa och tog min in genom huset. Oljudet från bråket kom allt närmare och det talades i munnen på varandra på ett sätt jag aldrig förr hört. Jag avbröt detta för att få lite lugn och ro:

• ”Sådär ja, då sänker vi volymen litegrann. Tack ska ni ha. Nu ska vi se här, ni pratar om USB-C, inte sant? Om det krävs en kabel med USB-C för att ladda mammas nya dator? Då ska vi titta efter”

Jag lyfte upp datorn i 0,3 sekunder, tittade, ställde ner den och sa sedan ”Japp, USB-C är det på den här. Nu äter vi”

Ibland gillar jag min pondus ändå.